fan
När man väl har det man behöver, när man har det man älskar mest av allt på jorden, Så tänker man inte riktigt till, att det är beroende på hur man tar vara på det, som gör att tiden går för fort och att slutet kommer fortare än någonsin.
När slutet väl är där, det är då man inser att man inte tagit vara på tiden, man har inte tagit vara på personens närvaro och kärlek. Inte tillräckligt.
Det är inte förens det är över då man inser felen man gjorde, det är då man inser vad man egentligen borde ha gjort. Det är då man börjar tänka om. Det är då man inser att hela ens värld är borta, på grund av en själv. Det är ens eget fel. Man är så jävla blind när man väl är inne i det, att man glömmer bort hur man ska göra.
Om jag fick och om jag kunde, så skulle jag spola tillbaka tiden, och göra allting rätt från första början.
Det är nu jag inser att från dag 1 jag ens träffade dej, så har jag älskat dej.
Vi har gått igenom allt för mycket på väldigt kort tid.
Jag inser nu att du är egentligen allt jag behöver och allt jag drömt om.
Ingen kan ändra det, aldrig någonsin.
Helt ärligt, jag saknar varenda sekund, jag kan inte beskriva med ord.
Du är allt jag behöver, du är allt jag vill ha, men nu är det borta.
Varje gång jag gick ifrån dej, skulle jag sagt att jag älskar dej.
För man vet aldrig när det blir sista gången du får chansen att säga det.
Fan, ta vara på varandra. Det är värt det..
