Emelies

Om det gick med ord att beskriva hur trött och besviken jag är på dig just nu,så skulle jag gjort det.
Det är för mycket ord, för många meningar, du skulle ändå inte fatta, du är så dryg.

Jag trodde faktiskt att du började bli normal igen, men jag hade fel.
Du är så kaxig med polarna, så falsk.
Men utan dom vid din sida så är du ingenting.

Du tror en jävla massa saker om mig.
"Du bad säkert Linn säga det där"
HALLÅ! Väx upp,Linn har egna ord, och egna känslor.

Jag har alltid gillat dig,alltid på något sätt.
Och jag gör det fortfarande, jag fattar inte varför.
Du beter dig som ett as mot mig, men ändå kan jag inte hata dig.

Jag kan inte hata dig, det går inte.
Du säger att jag aldrig har känt dig, bara för att jag inte vart hemma hos dig.
Du säger att jag inte vågar nånting.
Men när jag säger att vi drar hem till dig, då säger du emot.
Hur ska du ha det?

Du har alltid på något sätt förstört för mig.
Alltid nått som är ivägen.

Du har förändrats så mycket, det går inte ens att prata i telefon med dig utan att du skriker på mig.
Du är falsk, ego, och bryr dig inte om nån annan än dig själv.
Varför ska det vara så? Vi som faktiskt hade något.
Men nu är allt som borta.

Du ville inte åka ifrån mig, du sa att du gillade mig, du messade "Åh jag vill pussa dina läppar som är så söta<3 och känna på dina kinder<3"

Vart tog våran tid vägen? Vart tog våran kontakt vägen?

Att veta att du inte bryr dig längre, sårar.

Tänk på vad du gör och säger innan du gör det..

Emelie Edlund.
-Du kommer ihåg det.