Emelies

Jag har äntligen tagit mig upp på toppen igen, det tog över 2 år att lyckas.

Men nu är jag äntligen här!

Och det känns så extremt skönt.

Jag klarade det.

För 2 år sen hade jag inte en endaste tanke på att jag skulle sitta på jorden idag.

Jag har tänkt så extremt många gånger att det är inte värt att kämpa mer.

Det finns inget att kämpa för.

Men fan vad fel jag hade, och jag är så otroligt glad över att jag har alla underbara människor runt omkring mig som har hjälpt mig, stöttat mig, räddat mig.

Jag vet ärligt inte vad jag skulle gjort utan er.

 

Jag har varit i dom mörkaste perioderna, då jag seriöst inte gjort annat än att ligga i sängen och gråtit.

Morgon till kväll.

Jag har hatat mig själv, jag har hatat mig själv för att jag inte kunde rädda min pappas liv.

Men har självklart förstått nu att jag hade aldrig kunnat göra något.

Jag har bara fått leva med sanningen och verkligheten.

 

Jag har fått leva med att förlora min pappa vid 14 års ålder.

Som om inte 14 var en jobbig ålder redan innan liksom.

Jag har fått leva med att skolan gick åt helvete, och att jag måste gå ett extra år.

Fast inte i samma skola, för där sätter jag aldrig min fot igen.

 

Jag älskar livet just nu, jag har roligt, är med personer som betyder mycket för mig och tar vara på tiden.

För det är något väldigt viktigt.

Jag försöker göra mig av med personer som får mig att må dåligt.

Jag försöker se allting med andra ögon, och inse allvaret med saker som kan gå åt helvete

Allt för att jag inte ska hamna tillbaka på ruta ett igen.

Jag vill aldrig hamna i den skiten igen.

Jag kände mig inte som en människa då, jag kände mig som ett offer.

Jag valde att bli nertryckt till botten, jag valde att bli kallad saker varje dag, jag valde att höra "Dra åt helvete jävla äckel!"

Jag valde det, för jag trodde jag var värd det.

Jag trodde jag var värd det efter allt som hänt.

Jag blev behandlad som skit.

Idag tycker jag faktiskt inte så synd om mig under den tiden, utan jag tycker mer synd om personen/personerna som gjorde det här mot mig.

Ni måste vara bra skadade i huvudet.

Och jag tycker synd om er idag, för ni sitter kvar i samma skit och går i samma spår, medans jag har tagit mig upp och lyckats med något,medans ni sitter och lever på att driva med folk, förstöra folks liv, och misslyckas ännu mer.

Jag hatar er :)

 

Jag gör saker idag som är väldigt knas, ja självklart.

Men jag litar på mig själv och vet att jag klarar av det.

Jag har en lösning på det jag gör.

Jag har kul, jag mår bra.

Suckers!

 

 

Förut skulle jag be om ursäkt för att jag har "skrivit av mig" men jag har fan ingen anledning till att be om ursäkt för det? Jag skriver vafan jag vill och passar det inte så hoppas jag att ni vet hur man kryssar internet rutan :)

 

Tänker inte ta mer skit nu, jag är fan så mycket bättre och starkare än er idioter som tryckt ner mig så länge!

 

 

 

 

Emelie Cecilia Edlund.

-Du kommer ihåg det.