Idag fast för 2 år sen visste jag inte att min pappa skulle dö om exakt 3 veckor.
Hade jag vetat det hade jag tagit vara på den sista tiden.
Jag hade talat om för honom varje dag hur mycket jag älskar honom.
Jag hade kramat honom i timmar.
Det hade varit mitt sätt att säga hejdå föralltid.

Men istället slets du ifrån mig.
Istället för ett riktigt hejdå, så fick jag sitta och desperat krama din kalla hand i hopp om att du skulle känna någonting och komma tillbaka.
Det enda jag kunde tänka var "snälla pappa vakna! jag behöver dig!"

Jag saknar dig <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0