Emelies

Jag har tänkt på en sak, och det är att folk är så sjukt konstiga!
Det börjar med en liten skitsak, så blir det större och större hela tiden.
Det är aldrig så att man ger det en chans till att bli mindre.
Men ingen gillar att bråka, men ändå gör man det (?)
Ingen gillar att slåss eller göra illa någon, men ändå gör man det (?!)
Jag fattar seriöst inte!
Jag skulle aldrig slå någon om det inte var riktigt riktigt seriöst.
Jag kastar heller inte onödiga saker på folk, varför (?)
Nånting jag tänker ofta på är Rimbomarknad eller vad det hette, när någon ringde till Joakim eller Simon och sa "kom hit, det kommer hända Emelie nånting" och man bah...oookej, normalt (?)
Men för att man är så nyfiken på vad som ska hända, så går man dit, man vill veta vad som ska hända.
Man går och köper ägg först, för att man vet att man kommer få något skit tillbaka.
Gick dit, fick kokosbollar på mig, eller vad det var, och ett slag i ansiktet (?)
Jag började bli arg på vägen dit, när jag väl kom fram, ville jag bara sprängas för jag var så arg (!)
Jag stog där och tänkte "hur fan kan man vara så himla feg !?"
När man väl fått en kokosboll på benet, då tänkte jag"men seriöst...vad vill ni?"
När jag fick en kokosboll i ansiktet tänkte jag "amen för helvete snacka istället för att äckla ner mig, det räcker väl med att jag måste se era ansikten?"
När jag, Joakim och Simon väl gick därifrån, så kommer dom bakom och ropar mitt namn, Jag tänker "har dom inte gett upp än?" , men vänder mig om, och där står halva Rimbo kändes det som, och där stog jag, EN person mot minst 20 personer. Jag tänkte "dom måste skämta? det handlar om mig och Elvira, vafan gör alla andra här då? Jag kände igen typ 6-7 personer av alla som var där, alla andra hade jag inte en aning om vilka det var.
Stog och pratade, närmare skrek, jag var så arg, och hon jag pratade med var så himla kaxig så det fanns inte.
Hade aldrig sett personen förut, och helt plötsligt så får jag ett slag i ansiktet, "en bitchslap på kinden" om man ska vara exakt. Det lät så sjukt mycket, men jag kände INGENTING! Jag tänkte"va? vafan hände?"
sen kom jag tillbaka till jorden och insåg vad bruden gjort, och jag blev så arg! Jag ville bara springa efter henne och slå ner henne, men jag slåss inte om det inte är riktigt seriöst. Och det var det inte. Visst, hon har slagit mig, och gått därifrån, men det var det hon ville mig, och det jag ville henne, det behöver jag inte visa eller göra när såhäääär mycket folk står och kollar. Jag blev så arg, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag frågade Joakim "ska vi gå härifrån eller ska jag slå ner den jävla fittan!?" Jag kunde inte ta kontroll över mig själv, jag var i som en bubbla av ilska. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen,  men Joakim tog med mig åt andra hållet, lugnade mig och så gick vi och hade roligt istället.
Jag tänkte bara "det här handlade om mig och EN tjej, och jag får all skiten, men Joakim har också gjort en massa inom det här, varför fick bara jag skiten?"

Jag fattar inte hur människor kan vara så korkade ?
När detta hände, så hade min pappa gått bort i cancer, jag var så jävla liten och svag.
Och så händer det här, och alla som var där, som var emot mig, INGEN brydde sig om det.
Jag tänkte "när eran mamma eller pappa dör, tycker ni då att Jag ska trycka ner er till 0?"
Och det var även en anledning till att jag inte slog tillbaka, jag kastade inga ägg, för jag VET att det är fel.
Ingenting löser sig så, och det är sant, inget är löst idag.
Inget mer än att vissa har sagt "ok de är lugnt mellan oss, jag vill/orkar inte bråka."
MEN VARFÖR GJORDE NI DET DÅ!?
ååh jag blir så förvirrad och arg så det finns inte!

Jag ger det gärna en chans att bli bättre, det gör jag.
Jag ger en chans till att bli fred likson, det är något jag står för.
Jag ger det gärna en chans till vänskap, alltid.
Jag ger gärna en chans till förlåtelse.
Men, allt ni gjort, kommer alltid finnas kvar inom mig, hur mycket ni tryckte ner mig.
Och det var det ni ville lyckas med, och grattis, det lyckades ni med.
För att jag var så svag och liten, visste inte vart jag skulle ta vägen.

Idag, behöver jag bara höra erat namn, se erat namn skrivet, eller se era ansikten, så blir jag arg och äcklad.




Var tvungen att skriva av mig lite, och det är ju trotsallt min blogg och den är till för mig =)


Emelie Edlund.
-Du kommer ihåg det.