Emelies

Delar med mig utav sängen.
Ger bort halva täcket.
Vrider mig försiktigt om.
Råkar lägga ut benet för långt mot mitten, men tar genast bort det.
MEN, det är inget som tar emot?
Vaknar till, ser att sängen är tom.
Jag har delat med mig utav täcket, av min säng, varit försiktig, tagit hänsyn, till något som inte finns där.
Bara till något som Alltid funnits där.

Det här är helt sjukt, jag är så van.
Jag vill att det ska vara så, jag vill att du ska vara där, precis som vanligt.
Jag vill kunna lägga mig på ditt bröst och somna, jag vill att du ska hålla om mig när jag ska sova, jag vill fightas om täcket, precis som vanligt.
Jag vill höra "Godnatt älskling, älskar dig mest av allt i hela världen", precis som vanligt.
Jag vill kunna vakna av att du snarkar så högt så man kan putta till dig å du svarar "vaah nej ja sover inte",precis som vanligt.
Jag vill kunna vakna av att du väcker mig, precis som vanligt.
Jag vill kunna säga "kan du koppla in min laddare?", precis som vanligt.
Jag vill att du ska ge mig mitt lypsyl, för du vet att jag alltid tar det innan jag ska sova, precis som vanligt.
Jag vill höra ditt suckande varje gång man pussar godnatt å du tycker det blir såå kladdigt pga lypsyl, precis som vanligt.
Jag vill kunna säga "HA! den där va snygg asså, å fan va ägd du blir" när vi spelar Forza, men bli sur lika snabbt för du kör om mig och vinner...precis som vanligt.
Jag vill att du ska se när jag blir sur å pussa på mig, precis som vanligt.
Jag vill kunna vara sådär skittrött å säga knasiga saker som att din axel är en svamp, precis som vanligt.
Jag vill kunna lyssna på allt knasigt du har att säga som jag sagt kvällen innan..precis som vanligt.

Jag vill bara att allting ska vara precis som vanligt.



Emelie Edlund.
-Du kommer ihåg det.