Livet asså
När en person har precis allt man kan tänka sig, stort hus, bilar, båtar, utsikt, pengar, allt! Då börjar man fundera ut var det sämre ligger nånstans..i början finner man ingenting som verkar fel...tiden går å man börjar smått se de saker som inte är så jätte bra... Man tänker inte mer på det och hoppas på att det blir bättre eller går över. Men när man inser att de inte går över...då börjar man tänka tillbaka på allt man varit med om med den personen och inser att från dag 1 har det varit fel.
Jag gjorde inte de där för min egen skull, det kändes i magen, å framför allt i hjärtat. Känslan av att vara kär å verkligen älska någon, den känslan vet jag precis hur den känns. Men de här var inte ens i närheten utav det...
Att klistra på ett falskt leende och låtsas vara lyckligast på jorden gjorde att allt slutade i problem.
Och nu sitter man här och har fått höra å läsa både det ena och de andra som man aldrig velat höra.
Men sånt e fkng livet.
Och tydligen verkar det som att allting ska gå emot mig hela tiden, av nån anledning. Som om jag inte hade nog mes problem innan.
Fan.
